Om oss

Vittene Säteri drivs av familjen Larsson. Vår affärsidé är att förbättra vardagen för djur och bönder när det gäller foder och maskintjänster med hjälp av nya innovativa miljövänliga produkter.
Utmed Säveåns dalgång nordost om Allingsås ligger Vittene Säteri, här driver vi modernt företagande i kombination med hög livskvalitet.  

Om gården

Vittene Säteri norr om Alingsås omnämnes i skrift första gången år 1389. År 1413 skrevs det som Huittænne i Lenna sokn. År 1546 omfattades säteriet av tre gårdar och senare tillkom än fler. 

År 1640 hette ägaren Wilhelm von Saltzenberg (Saltzburg), överste vid Wästgöta regemente, gift med Karin Hansdotter Lilliehöök, dotter till Hans Göransson på Kolbäck. 

År 1660 omtalas det som Peder Christoffersson Lilliehööks gods, troligen en kusin till Karin Lilliehöök. Peder ägde också Kolbäck fram till sin död 1666. 

Nästa notering är 1680 då Jöns Hierta var ägare, 1685 och 1700 noterades Lars Jönsson Hierta, 1715 överste Peter Veinholz, 1730 hans måg major Anders Utter, 1745 friherren och generalmajoren Göran Gustaf Rosenhane till Lagmansholm, 1810 och 1830 kapten P. Hofflander och senare häradsdomare Anders Andersson

Säteriet skiftades 1861 och delades då upp i ett flertal gårdar. Vem det var som en gång fick komma till sin sista vila i den numera raserade hällkistan i Vittene vet man ingenting om. Kistan är belägen strax väster om Hol mellan Alingsås och Vårgårda och kallas för Drottning Disas grav. Hällkistan är åtta meter lång och drygt två meter bred – en skylt visar vägen. Det finns en sägen som berättar om en drottning Disa som var en kvinnlig fruktbarhets-, skydds- och dödsgudomlighet ända från från asagudarnas tid.

I Göteve finns en Disakälla vilken enligt sägnen sprang upp då man bar drottningens lik och ställde ner kistan för att vila – kan det vara samma drottning Disa som menas, tro?

Husen som blev över

På vittene säteri finns ett flertal välbevarade byggnader vars tillkomst spänner från 1700-talet till 1900-talets början. Manbyggnaden är
från 1800-talets mitt och har för några år sedan återfått sitt usprungliga utseende. Strax nordväst om manbyggnaden ligger ett uthus med vedbod i ena änden, ett timrat hönshus i andra och avträde i mitten. Ägaren Carl Larsson fick bidrag till att varsamt renovera väggar, fönster och tak. Det gamla takspånet togs bort och ersattes med oljehärdad masonit, men det gamla enkupiga teglet gjordes rent och återanvändes. Delar av tak- och väggkonstruktionen fick bytas ut på grund av rötskador.

Läs mer om husen som blev över >>